Ur Sverige i Jerusalem

Vi var optimister, vi som bodde i Jerusalem i mitten av 1990-talet. Den långvariga konflikten mellan israeler och palestinier skulle äntligen få ett slut. Freden låg inom räckhåll. Palestinierna skulle få sin egen stat och vi såg dem som vinnare. Israelerna skulle tvingas ge upp delar av sitt förlovade land och bli förlorare. Jerusalems öde var visserligen oklart, men det skulle nog lösa sig.– Allt detta var givetvis önsketänkande.

Såsom Jerusalem nu är, så vet jag ingen stad och intet ställe, där jag mera ogärna skulle vistas någon längre tid. – Fredrika Bremer, 1859

Bland kullarna ligga Jerusalem mycket vackert med taggiga murar runt om. Det var ej den svarta och smutsiga stad som alla tala om. – Selma Lagerlöf, 1900

Här finns vårt svenska generalkonsulat, vår från Sverige underställda skola och allra längst i norr vid Nablusvägen vårt dalfolk. – Erik Aurelius, 1910

Dalakolonin har bara existerat i svenska folkets tankar men inte i verklighetens Jerusalem. – Hilda Andersson, 1931

Det är väl knappt en natt utan att vi höra skott från maskingevär i och kring Jerusalem. Får se hur det kommer att sluta. – Lars Lewis Larsson, 1936

(1948) Gunnar Hägglöfs bävan inför vad som kunde hända hängde samman med hans syn på stadens helighet. För honom var Jerusalem inte bara en fråga för araber och judar, utan den berörde världens alla civilisationer. Om staden förstördes var det en katastrof, inte endast för invånarna utan för hela världen och för FN.