|
|
 |
|

Next
Gen'n Classics
Om boken
Ur boken
Författarporträtt
Charlies
böcker och filmer
Beställ
nu!
|
UR WALLFLOWER
25 augusti 1991
Hej kompis!
Jag skriver
till dig därför att hon sa att du är en sån som lyssnar
och förstår och att du inte försökte ligga med den
där tjejen på festen, fast du hade chansen. Försök
inte komma på vem det var, för då kan du räkna ut
vem jag är och det vill jag faktiskt inte. Jag kommer
att hitta på namn på dem som jag skriver om, eftersom
jag inte vill att du ska kunna leta upp mig. Av samma
anledning sätter jag inte ut min adress. Jag menar
inget illa med det. Det lovar jag.
Jag behöver
bara veta att det finns nån därute som lyssnar och
fattar och inte försöker hoppa i säng, även om de
hade kunnat det. Jag behöver veta att sådana människor
existerar.
Du av
alla människor kan nog förstå det, för jag tycker
att du är en levande människa och inser vad det betyder.
I alla fall hoppas jag det, för andra väntar sig styrka
och vänskap av dig, helt enkelt. I alla fall har jag
hört det.
Så därför
får du reda på hur jag har det på det här sättet.
Och jag vill att du ska veta att jag är både glad
och ledsen och fortfarande försöker komma på hur det
kan komma sig.
Jag försöker
tänka mig att min familj är en av anledningarna till
att jag känner mig så, speciellt efter att min kompis
Michael inte längre kom till skolan en dag i våras
och vi fick höra Mr Vaughns röst i hög-talaren:
- Flickor
och pojkar, jag måste tyvärr meddela er att en av
våra elever har lämnat oss. Vi kommer att hålla en
kort minnesstund för Michael Dobson under morgonsamlingen
på fredag.
Jag vet
inte hur nyheter sprids i skolan och varför de väldigt
ofta stämmer. Det kan ha varit i matsalen. Det är
svårt att komma ihåg. Men Dave med de konstiga glasögonen
talade om för oss att Michael hade tagit livet av
sig. Hans mamma hade spelat bridge med en av Michaels
grannar och de hade hört skottet.
29 september 1991
- - - Vet du om att många i skolan hatar sina föräldrar.
Vissa har fått stryk. Och vissa har hamnat mitt uppe
i fel liv. Vissa blev tävlingspriser, som deras föräldrar
kunde visa upp för grannarna, som sidenband eller
guldstjärnor. Och vissa ville bara få vara i fred
och dricka.
28 oktober 1991
- - - Sam och Patrick körde mig till festen på kvällen,
och jag satt i mitten i Sams pickup. Sam älskar sin
pickup och det beror nog på att den påminner henne
om hennes pappa. Känslan jag fick kom när Sam bad
Patrick att leta reda på en radiostation. Och han
fick bara in reklam. Och reklam. Och en fruktansvärt
dålig låt om kärlek, där ordet "baby" fanns med. Och
sen ännu mer reklam. Och till sist hittade han en
otroligt bra låt om en kille, och vi blev tysta alla
tre.
Sam trummade
med handen på ratten. Patrick höll handen utanför
bilen och gjorde vågor i luften. Och jag bara satt
där mellan dem. Och när låten var slut, sa jag en
sak:
- Jag
känner mig gränslös.
Och Sam
och Patrick tittade på mig som om jag just hade sagt
det mest fantastiska de hört.
|
|