Fler fjällböcker
Om boken
Ur boken
Recensioner
Kartor
Beställ nu!

Gruvfogde för en dag

Känn dig som gruvfogde för en dag. Tänk om du skulle hitta de bortglömda resterna av andra gruvor eller någon ny brytvärdig fyndighet!

När vägen och järnvägen mellan Kiruna och Narvik efter Björkliden svänger runt bergets hörn, avlägsnar sig Torneträsk och ett småkulligt område tar vid närmast norr om vägen. Här bröts koppar kring sekelskiftet, inte långt från där du befinner dig.

Du startar bäst från vägen nära det väl valda namnet Kopparåsen: det är bara att be busschauffören stanna. Gå över bron och följ en markerad stig, som efter ett tag kommer upp på en mark med gott om hällar och utblickar mot fjällen runt omkring. Välj en dag med vackert väder, för detta hör till landets regnigaste trakter.

Efter drygt tre kilometer stöter du på Kuokkels gamla gruvfält. Här finns rester av de storvulna planerna på att sysselsätta femhundra man i kopparbrytning. Gruvfogdekontoret ligger mycket vackert vid en liten bäck, komplett med snickarglädje och vindflöjel, och hålls i perfekt skick av en förening. Det byggdes i början av 1900-talet och förra boningen var inte lika ståndsmässig, utan en så kallad torvgamme nordväst om stugan.

Förutom direktörshuset finns bara lämningar, men talande sådana: diverse järnskrot och upplockade block som med stora extra arbetsinsatser placerats välordnat för att kubikmeterackordet skulle vara lätt att beräkna. Gruvdriften upphörde 1905 men runtomkring har i modern tid pågått aktivitet, bland annat har man genom att arbeta med stenen "försvarat" inmutningen, det vill säga juridiskt upprätthållit den. Gruvfolket togs också i anspråk för andra slags försvar: att bygga värn nära norska gränsen under orostiderna i början av första världskriget.

Stör inte om det är folk på platsen: Runda huset i så fall, titta på återstoderna av gruvdriften strax bortanför huset och ta sedan en matpaus. Normalalternativet är att gå tillbaka till Kopparåsen samma stig du kom. Ett alternativ är en omarkerad stig, som jag själv inte har gått, åt sydväst från Kuokkel tillbaka till landsvägen vid Björkstugan. Som kartan BD6 visar är dock trakten svårorienterad genom sin uppspruckna karaktär. Stigen delar sig och försvinner, det är delvis sankt och en bro är borta.

Norrut fortsätter den markerade leden mot Vadvetjåkka nationalpark, som är otroligt spännande men utom räckhåll för en dagstur. Den är en av landets mest okända nationalparker och täcker en del av den smala bit som här återstår av Sverige: Gränsen går här i väst-östlig riktning. Du riskerar inte att bli omkullsprungen, under förutsättning av att inte Speleologförbundet beslutat att förlägga sitt årliga grottkryparmöte hit. Ty detta är cave country med utforskade, kända men outforskade och förmodligen fortfarande oupptäckta grottor. På 1700-talet har det också funnits bosättningar i deltalandet vid nationalparkens sydgräns. Sannolikt försvann de vid 1800-talets slut: kanske tog invånarna arbete vid gruvan.

Går du en bit fram mot nationalparken på en otydligt markerad led med viss risk för att villa bort dig, möter du på två ställen – det bortre är finast – Playa de la Njurojávri med kluckande sjöstrand och speglande fjäll i väster i vattnet. Fram och tillbaka från landsvägen är detta närmare två mil, en lång dagsmarsch.

Det har gjorts prospekteringar och brytningsförsök i området närmare landsvägen under andra perioder, även i modern tid. Platserna är dåligt dokumenterade. Du skulle kanske om du strövade omkring kunna hitta rester av en okänd annan gruva, komplett med smalspårig järnväg, och du kan ju fundera på varför jag skriver så.